http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6308465.ab

”Ett samhälle som inte tar hand om dem som har det sämst är inte värt att kallas ett samhälle, säger Christina Zoegler till Norrbottens-Kuriren.”

Kan inte annat än att hålla med och undrar; hur tar vårt samhälle egentligen hand om sina minsta?

Om jag fick bestämma skulle djurskyddet stärkas betydligt. Det skulle inrättas en djurskyddsnämnd, motsvarande socialnämnden, som skulle kunna frånta djurägaren sitt djur om det vanvårdas och ingen bättring sker. Sannolikt ligger det ofta personliga tragedier bakom vanvård av djur. Därför borde det vara lättare för folk att söka hjälp för sig och sitt djur än vad det är idag. Psykiatrin och socialtjänsten borde ha en skyldighet att anmäla till den tilltänkta djurskyddnämnden om den uppmärksammar vanvård av djur. 

Varför är det inte så idag? Jo, för att djuren inte har tillräckligt hög status i våra ögon. Vi anser inte att deras lidande ska räknas på samma sätt som vårt. Det är inte lika viktigt.

För mig är djurens lidande lika viktigt som mitt och mina medmänniskors. Ibland känns det till och med som om det vore viktigare att åtgärda (Detta är inte ett rumsrent uttalande, jag vet, men här på SD-Djurskydd ska man kunna ta ut svängarna i djurskyddsfrågor). Varför känner jag så? För att djuren i mina ögon generellt är mer maktlösa än vi. De är helt utlämnade till oss människor. De kan inte själva påtala sina rättigheter.

Snart är det jul. Tänk en extra gång på grisen och välj bort skinkan i jul! Det kommer jag att göra (Så länge djuren behandlas som de gör på grisfarmar och slakterier).

Postat i Okategoriserade